lager av celler, kallad hypoblasten, mellan den inre cellmassan inre cellmassa Anatomisk terminologi. Vid tidig embryogenes hos de flesta eutheriska däggdjur är den inre cellmassan (ICM; även känd som embryoblasten eller pluriblasten) massan av celler inuti det ursprungliga embryot som så småningom kommer att ge upphov till den definitiva fostrets strukturer. https://en.wikipedia.org › wiki › Inner_cell_mass
Inre cellmassa - Wikipedia
och håligheten. Dessa celler bidrar till bildandet av den embryonala endoderm, från vilken härrör andnings- och matsmältningsorganen.
Vad ger hypoblasten upphov till?
Hypoblasten ger upphov till primära och sekundära gulesäckar och extraembryonala mesoderm. Den senare delar sig och bildar den korioniska håligheten. Epiblasten ger upphov till embryot och amnion. När den primära gulesäcken evolverar utvecklas den sekundära gulesäcken.
Vad händer med hypoblastceller under gastrulation?
Under gastrulation, den process i vilken de tre groddskikten av den trilaminära embryonala skivan bildas, migrerar celler från epiblasten, via den primitiva sträckan, in i det inre av embryot, i en process som kallas ingression, en process som involverar cellulär epitel-till-mesenkymal övergång (EMT).
Bildar hypoblast extraembryonala mesoderm?
Embryonal utveckling av det extraembryonalaMesoderm:
Det extraembryonala mesodermet i mänskliga embryon tros bildas från hypoblasten (även om trofoblastbidrag också är rimligt), medan det hos mus uppstår från den kaudala änden av den primitiva streaken.
Vad händer med den extraembryonala mesodermen?
Den extraembryonala mesodermen förökar sig för att fodra både Heusers membran (bildar den primära gulesäcken) och cytotrofoblasten (bildar korion). Det extraembryonala retikulumet bryts sedan ned och ersätts av en vätskefylld hålighet, korionhålan.
