Det involverar i allmänhet interaktionen av elektroner i en sigma-orbital med närliggande icke-bindande p eller antibindande σ∗eller π∗ orbitaler för att tillhandahålla utökade molekylära orbitaler som ytterligare ökar stabiliteten av systemet.
Vilka av följande orbitaler är involverade i hyperkonjugering?
Hyperkonjugation involverar delokalisering av σ och π-bindningsorbitaler, dvs. den upphäver σ-π-konjugation. Den typ av delokalisering som involverar sigmabondorbital kallas hyperkonjugation.
Innebär hyperkonjugation delokalisering av pi-elektroner?
Hyperkonjugation är delokaliseringen av sigmaelektron även känd som sigma-pi-konjugation. Närvaro av α-H med avseende på dubbelbindning, trippelbindning eller kol innehållande positiv laddning (i karboniumjon) eller parad elektron (i fri radikal) är ett villkor för hyperkonjugering.
Vad händer i hyperkonjugering?
Delokaliseringen av σ-elektroner eller ensamma elektronpar till intilliggande π-orbital eller p-orbital kallas hyperkonjugering. Det uppstår på grund av överlappning av σ-bindande orbital eller orbital som innehåller ett ensamt par med intilliggande π-orbital eller p-orbital. Det är också känt som "ingen bindningsresonans" eller "Baker-Nathan-effekt".
I vilket fall förekommer negativ hyperkonjugering?
Negativ hyperkonjugation uppstår när fyllda π- eller p-orbitaler interagerar medintilliggande antibindande σ orbitaler (i kontrast till "positiv" hyperkonjugation som ses i etylkarbokatationen). Ett exempel på denna effekt kan ses i trifluormetoxianjonen och i den anomera effekten.
