Bakteriostatiska medel (t.ex. kloramfenikol, clindamycin och linezolid) har använts effektivt för behandling av endokardit, meningit och osteomyelit-indikationer som ofta anses kräva bakteriedödande aktivitet.
Varför skulle en läkare ordinera bakteriostatisk behandling kontra bakteriedödande?
Antibakteriella läkemedel kan vara antingen bakteriostatiska eller bakteriedödande i sina interaktioner med målbakterier. Bakteriostatiska läkemedel orsakar en reversibel hämning av tillväxten, där bakterietillväxten återupptas efter eliminering av läkemedlet. Däremot dödar bakteriedödande läkemedel sina målbakterier.
Vad är ett krav för användning av bakteriostatiska läkemedel?
På grund av att bara hämma ytterligare tillväxt av bakterier, kräver bakteriostatiska antimikrobiella medel ett fungerande värdimmunsystem för att helt rensa överväxt. På grund av denna effekt har observationsstudier emellertid visat att det finns en lägre förekomst av toxisk chock och mer tolererbara biverkningsprofiler.
Varför skulle det inte nödvändigtvis vara en bra idé att samtidigt administrera bakteriostatiska och bakteriedödande antibiotika?
Vad som kan hända ibland är att bakteriedödande antibiotika dödar bättre prolifererande celler (aktivt växande), och inkluderingen av ett bakteriostatiskt antibiotikum kan stoppa tillväxten och förhindra dödandet av bakteriedödande, men det beror på kombinationen. Hoppas detta hjälper.
Kan vi ge bakteriostatisk med bakteriedödande?
För mer än 50 år sedan noterades det att om bakteriedödande läkemedel är mest potenta med aktivt delande celler, borde hämningen av tillväxten som induceras av ett bakteriostatiskt läkemedel resultera i en total minskning av effektiviteten när läkemedlet används i kombination med ett bakteriedödande läkemedel.
