Syllabiska konsonanter i dagens engelska förekommer i obetonade stavelser där deras föregående vokaler norm alt går förlorade (t.ex. plötslig ['sdn]. 1 När den föregående vokalen förblir återställd, den alternativa fonetiska formen [əC] visas istället (t.ex. plötslig ['sdən]).
När och var förekommer stavelsekonsonanter?
En stavelsekonsonant är en konsonant som ersätter en vokal i en stavelse. Vi har fyra konsonanter på amerikansk engelska som kan göra detta: L, R, M och N. Detta är goda nyheter: det förenklar stavelser där schwa följs av ett av dessa ljud. Låt oss börja med R-konsonanten och exempelordet 'far'.
Vad avgör om en konsonant är stavelse?
En stavelsekonsonant är ett fonetiskt element som norm alt mönster som en konsonant, men kan fylla en vokalfack i en stavelse. Med andra ord är en stavelsekonsonant en konsonant som kan bilda en hel stavelse på egen hand, utan några vokaler. Vanligtvis innehåller en stavelse en vokal.
Vad är syllabiska konsonanter på brittisk engelska?
På brittisk engelska är en stavelse vanligtvis gjord av antingen en vokal i sig själv eller från en vokal som följer en konsonant. En syllabisk konsonant, å andra sidan, är där en konsonant ensam bildar en stavelse, via en Schwa /ə/ som talas ovanpå en konsonant snarare än efter den.
Var förekommer konsonanter i engelska stavelser?
Början(även känd som anlaut) är konsonantljudet eller ljuden i början av en stavelse, som förekommer före kärnan. De flesta stavelser har en början.