Hur påverkar atrazin fotosyntesen?

Innehållsförteckning:

Hur påverkar atrazin fotosyntesen?
Hur påverkar atrazin fotosyntesen?
Anonim

Atrazin hämmar fotosyntes genom att konkurrerande associera med plastokinon B (QB) bindningsstället för D1-subenheten av PSII , och blockerar därför kloroplastelektronflöde från plastokinon A till QB, kraftigt minskar produktionen av ATP, nikotinamidadenindinukleotidfosfat nikotinamidadenindinukleotidfosfat. Däremot minskar NADP +/NADPH-förhållandet är norm alt cirka 0,005, så NADPH är den dominerande formen av detta koenzym. Dessa olika förhållanden är nyckeln till de olika metaboliska rollerna för NADH och NADPH. https://en.wikipedia.org › Nicotinamide_adenine_dinucleotide

Nikotinamidadenindinukleotid - Wikipedia

(NADPH) och CO2 fixering (…

Hur påverkar atrazin båda delarna av fotosyntesen?

Atrazin dödar växter genom att störa fotosyntesen. Fotosyntes - unik för gröna, levande växter - sker när ljusenergi omvandlas till kemisk energi som behövs för livsmedelsproduktion. Enkelt uttryckt, när matproduktionen upphör, svälter växter till slut ihjäl.

Hur stoppar atrazin växternas tillväxt?

Atrazin är en herbicid som förhindrar växttillväxt genom att hämma fotosyntes. Atrazin verkar genom att binda till proteiner i elektrontransportkedjan i fotosystem II. När atrazin väl binder till proteinerna kan elektroner inte längre resa ner i kedjan för att nå fotosystemetI.

Hur påverkar atrazin fotosystem 2?

Atrazin och bentazon är båda fotosystem-II (PSII)–hämmande herbicider som stör fotosyntetisk elektrontransport och framkallar oxidativ stress. Medan atrazin är dödligt för sojabönor [Glycin max (L.) … Sojabönplanta 48 timmar efter applicering av bentazon. Nya trebladiga blad växer norm alt.

Hur påverkar närvaron av atrazin kloroplasters förmåga att fotosyntetisera?

… Atrazin binder till D1-proteinet och blockerar bindningen av plastokinon (PQ). Genom att hämma bindningen av PQ avbryts processen för fotosyntetisk elektronöverföring, och syntesen av ATP och NADPH i kloroplasten äventyras (Bai et al., 2015).

Rekommenderad: