Ett problem med Platons dualism var att även om han talar om själen som fängslad i kroppen, finns det ingen tydlig redogörelse för vad som binder en viss själ till en viss kropp. Deras olikhet i naturen gör föreningen till ett mysterium. Aristoteles trodde inte på platonska former, som existerade oberoende av deras instanser.
Var Aristoteles en monist eller dualist?
Aristoteles beskriver själen, inte som informerad, utan som "formernas plats", vilket gör själen olik andra individuella varelser (t.ex. kroppen). Denna beteckning tycks kvalificera Aristoteles som en svag dualist genom att själen tycks falla utanför ramarna för hans monistiska fysikalism.
Vilken filosof var en dualist?
Cartesians antog en ontologisk dualism av två ändliga substanser, sinne (ande eller själ) och materia… Det moderna problemet med förhållandet mellan sinne och kropp härrör från tanken hos den franske 1600-talsfilosofen och matematikern René Descartes, som gav dualismen dess klassiska formulering.
Vad är dualism Aristoteles?
För Aristoteles, de två första själarna, baserade på kroppen, går under när den levande organismen dör, medan de förblir en odödlig och evig intellektuell del av sinnet. … Dualism är nära förknippad med tanken hos René Descartes (1641), som menar att sinnet är en icke-fysisk och därför icke-rumslig substans.
Vad är dualism av Platon?
Platonisk dualism. Platonisk dualism: Splitting the Body and Soul. Platon ger det första, äldsta argumentet att ens fysiska kropp och själ är separata enheter och att man lever vidare efter att den andra har dött.