Ett medeltida kloster var en innesluten och ibland avlägsen gemenskap av munkar ledd av en abbot som undvek världsliga gods för att leva ett enkelt liv i bön och hängivenhet. Kristna kloster utvecklades först på 300-talet i Egypten och Syrien och på 400-talet hade idén spridits till Västeuropa.
Var fanns munkar på medeltiden?
Ett kloster var en byggnad, eller byggnader, där människor levde och dyrkade och ägnade sin tid och sitt liv åt Gud. Människorna som bodde i klostret kallades munkar. Klostret var fristående, vilket innebär att allt munkarna behövde tillhandahölls av klostret.
Var låg det första klostret i England?
I England grundades det första klostret av Augustine i Canterbury år 598. Många fler kloster följde.
Var bor klostren?
Kloster är platser där munkar bor. Även om ordet "kloster" ibland används för en plats där nunnor bor, bor nunnor vanligtvis i ett kloster eller nunnekloster. Ordet kloster (från det syriska/arameiska ordet abba: far) används också för ett kristet kloster eller kloster.
Var klostren rena på medeltiden?
De flesta klostren låg i utkanten av städer eller på landsbygden, och de följde strikta regler för renlighet. De hade färskt rinnande vatten, "lavers" (tvättrum), spolning'reredorters' (latriner) anslutna till avlopp, rena handdukar och ett obligatoriskt bad fyra gånger om året.